KONST 2 PRESENTERAR

konstaktuellt

Graffitikulturen i Sverige

5.1.2018

Graffitin som konstform har tagit stora steg de senaste årtiondena men är fortfarande en omtvistad uttrycksform.

  
Det finns numera högt värderade verk på respektabla konstgallerier samtidigt som en del fortfarande ser genren som vandalism av det offentliga rummet. Vi tog en pratstund med Tony Axelsson, grundare av Galleri ßernadotte™ för att kartlägga graffitin som uttrycksform och vilken plats den har på den svenska konstscenen. Galleri ßernadotte™ är ett icke vinstdrivande galleri vars syfte är att samla och dokumentera den svenska graffitihistorien. Drömmen är att öppna ett graffitimuseum.

Tony har många års erfarenhet som aktiv graffitimålare och har även studerat vid Nyckelviksskolan och Gerlesborgsskolan i Stockholm. Till vardags arbetar Tony som lärare, är utbildad i spanska med pedagogisk inriktning och han har en fil.kand. i historia vid Stockholms universitet. Galleriet inriktar sig på graffitiskisser, fotografier och objekt.

 

Finns det någon särskild händelse eller konstnär som verkligen betytt mycket för graffitin som konstform?
"En viktig händelse för graffitin i Sverige är utan tvekan då filmen Style Wars, eller Konst på stickspår som den heter på svenska, visades på Sveriges television i september 1984. Men för mig var det då jag såg några lokala writers måla en tunnel på uppdrag av kommunen 1992, jag var 9 år gammal den sommaren, det var då jag fick upp ögonen för graffiti som konstform.

En konstnär som betytt mycket för mig har alltid varit Bates från Danmark. Han är en mästare på bokstäver, stil, färgkombination och helhetsintryck. Tags, throw-ups och pieces, på väggar och tåg. En komplett graffitimålare i mina ögon. Men det är svårt att bara nämna en konstnär, det finns så många bra målare med olika stilar världen över.

De som betytt mest för mig personligen är mina mentorer Blank och Kurse. De lärde mig allt om respekt, hur man målar, att skissa, om graffitins historia, de visade mig filmen Style Wars på VHS och graffitintidningar som Underground Productions."

 

När kom graffitin till Sverige och hur såg scenen ut då?
"Man brukar säga att graffitin kom till Sverige 1984 i och med filmen Style Wars. Men, det är viktigt att komma ihåg att klotter, som är en del av graffitin, alltid varit en del av stadsbilden. Punkarna till exempel, de skrev politiska budskap på väggarna långt före graffitimålarna. Men graffitin kom med hiphopen som en del av de fyra elementen; MC (rap), DJ (scratching), breakdance och graffiti.

Många som började med graffiti i början av 1980-talet var hiphopare, men inte alla. Jag skulle vilja påstå att det är en myt att alla graffitimålare är eller var hiphopare. Utövarna av hiphop höll ihop mer i början än de gör idag. Nu är sammanhållningen svagare och de fyra elementens samexistens är utdöd sedan länge."

 

Hur kom du själv i kontakt med graffitin?

"Första gången jag kom i kontakt med graffiti var nog då min vita t-shirt blev förstörd av en tag på tunnelbanan. Detta var cirka 1987. Jag hoppas det var en tag av Zip 13 – King of Bombing! Och i trapphuset där jag bodde fanns massor av tags. På den tiden var klotter vanligt i och på husfasader. Idag tvättas tyvärr allt bort, därför är det viktigt att dokumentera allt från tags, målningar, foton och skisser för eftervärlden."

 

Hur ser utövandet ut idag, ser vi några särskilda trender?

"Det är naturligt att graffitin utvecklas och tar form i nya uttryck men man ska inte glömma graffitins historia, dess ursprung och oskrivna regler. Att bajta till exempel, det är inte okey. Eller att måla över en färgpiece med en silverpiece. Men idag då det knappt finns några fames att tala om så målas lagliga målningar över innan de hunnit torka. Ett fota och så upp på Instagram, that’s it.

De som började måla på 1980- eller 1990-talet gjorde inte det för att tjäna pengar, eller såg det som konst. Antingen markerade man sitt revir eller så ville man bli stor, på tåg eller i sitt närområde, kanske till och med över hela staden. De finns oskrivna regler som många idag inte känner till eller respekterar. Detta kan skapa osämja inom subkulturen, och gentemot gallerister som försöker exploatera på graffitikulturen för egen ekonomisk vinning.

Graffitikulturen är ingen homogen grupp med en gemensam organisation som för deras talan. Det är polisen och media som drar alla över en kam, men graffiti har alltid varit den mest heterogena subkulturen jag känner till. Alla är välkomna, oavsett etnicitet, sexualitet, religion eller socio-ekonomisk bakgrund, alla kan och acceptansen för varandra är enorm.

Trenden jag ser idag är framväxten av street art, eller gatukonst på svenska, som blivit så populärt. Muralmålningar är också på tapeten. Samt införandet av öppna väggar, lagliga utrymmen där det är tillåtet att måla."

 

Hur tror du framtiden ser ut för graffitin som konstform?

"Graffiti som konstform, eller subkulturellt uttryck, kommer aldrig att dö! Men samhällets allmänna förståelse för graffiti kommer inte att vara detsamma. Inte heller för de som börjar med graffiti idag.

Motiven skiljer sig åt, intresset för bokstäver kanske avtar, synen på vad som är graffiti ändras och förståelsen för historien kanske glöms bort eller nonchaleras, i synnerhet då man kan tjäna pengar på att sälja tavlor som kallas för graffiti. Det finns en risk att graffiti blir ett kontextlöst konstuttryck som säljs på gallerier och varuhus till trendkänsliga människor med pengar."

 

 

Verksamhet: Galleri ßernadotte™

Grundare: Tony Axelsson

Hemsida: www.galleribernadotte.com

Facebook: www.facebook.com/galleribernadotte

Instagram: @tonybernadotte

 

 

Dela på Facebook
Please reload

Please reload

Följ oss
  • Black Instagram Icon
  • Black Facebook Icon
  • Black YouTube Icon